Flaxas reflektioner

fredag, juni 29, 2007

Avbrott!!!!

Det är nästan en månad sedan jag skrev något på bloggen. Däremot så har jag kollat in andra bloggar och där kan man t.ex. se bilder på skolavslutningar, en bloggare har blivit både farmor och sommarstugeägare. Ja det händer saker hela tiden hos människor.

Hos mig själv tycker jag att det går för runt hela tiden. Tillbaka flyttade föräldrar och allt pyssel med det. Speciellt när min kära far har diverse bekymmer så här på ålderns höst som måste lösas. Men det tycks lösa sig och det har gått framåt och fort. Biståndshandläggarna i vår lilla kommun har varit hur bra och hjälpsamma som helst. Stor eloge.

Men det tråkigaste av allt är att en av mina gamla kära kompisar har blivit dålig. Hon satt i bilen på väg till Stockholm förra måndagen och hade ont i huvudet. När hon kom fram gick allt så himla fort. Känselbortfall, sluddrigt tal och diverse annat. Det blev ambulans till karolinska där hon opererades för en jättestor hjärnblödning. Hon transporterades sedan nedåt våra trakter och har nu sakta men säkert påbörjat sin återhämtning.

Det är ett jättestort nätverk runt henne så jag har inte varit och hälsat på henne ännu. Men idag ska jag och en annan kompis åka till sjukhuset och hälsa på. Det är inte utan än att jag känner mig lite nervös. Jag har ju bilden av hur hon såg ut när jag träffade henne en vecka innan midsommar. Vi satt och åt chili con carne hemma hos henne och pratade om hotellrummen vi skulle boka till Kråkgängets Budapest resa i höst. Förmodligen kommer hon inte kunna åka med oss dit. Shit, shit ,shit bruden är 45 år!!!!

Livet är både omvälvande och skakigt och man vet inget om morgondagen, vilket inte är något nytt. Men man blir brutalt påmind om hur det förhåller sig när sådant här händer.

Carpe Diem!!!!

12 Comments:

At 10:53 fm, Anonymous Anonym said...

Oj. Och TACK! Om du hinner se det här så lämna väldigt gärna en irl-kram från en url-vän.

 
At 2:10 em, Blogger Bloggblad said...

Så trist när det händer sånt... tur att det inte orsakade någon trafikolycka.

 
At 2:11 em, Blogger Bloggblad said...

Vilken tisdagsmusik var det du inte gillade?

 
At 11:04 em, Anonymous Anonym said...

Oj...

och det är tvivels utan om den jag tror det är om...¿

 
At 10:08 fm, Blogger Tankevågor said...

Vad det är trist när sånt händer! Nu är det bara att hoppas på att hon återhämtar sig och att hon kan komma igång och får bra hjälp med sin habilitering.

Hon blir såklart jätteglad för ditt besök!
Kram från Lisbeth

 
At 10:20 fm, Blogger Lilla P said...

Vad ledsen jag blir när jag hör om sådana saker!
Jag har en kollega som kände sig dålig och gick på en undersökning. Det visade sig att han har långt gången canser och ungefär ett år kvar att leva.. 52 år.
Han håller på att rusta av liksom.
Det enda vettiga man kan hitta i sådant elände är att vi runtomkring förhoppningsvis får lite perspektiv på saker och ting. Man kanske lär sig uppskatta det man har och framför allt LIVET!

 
At 11:28 fm, Anonymous Anonym said...

Hoppas att din vän är på bättringsvägen...

 
At 8:50 em, Anonymous Anonym said...

jobbigt, men skönt att hon har vänner som ställer upp!

 
At 1:15 em, Blogger Kattis said...

Oj vad jobbigt när sånt här händer, har själv en arbetskamrat som fyller 50 år i år. Han vart skickad till läkaren av sin sambo. Vad händer, man upptäcker en stor tumör i magen och i juni genomgick han en jätte operation. Vi alla på Helpdesk håller tummarna att detta går vägen. Själv undrar jag vart sommaren blev av, det har liksom aldrig kommit igång fast semestern nu är slut. Kallt, blåsigt och regnigt. Datorn pajade hemma när vi kom hem från stugan. Nu är alla härliga bilder vi tagit sista månaden borta. Var jätte lessna ett tag men ryckte upp oss till sist, det finns ju faktiskt värre saker än försvunna digitalbilder i livet. Kram

 
At 11:17 fm, Blogger maruschka said...

Oki, då får väl jag komma med något uppmuntrande då: min sons dagisfröken (50 år) fick i våras en gigantisk hjärnblödning, men de opererade och nu är hon pigg och alert igen, men en skarv i hårlinjen och en stor grop rakt in i pannan, men hon är gald och lycklig med ny frisyr och andra värderingar i livet...jag håller en tumme för att det går bra med din vän!!!*kram*

 
At 11:37 fm, Blogger Mette said...

Ja ... Carpe Diem. Det där borde man verkligen tänka oftare.

 
At 10:15 fm, Blogger Lilla P said...

Flaxa. Nu måste du skriva något nytt igen.. Du har väl inte spolat ner dig va..?

 

Skicka en kommentar

<< Home