Måndag igen!

Nu är det en hel vecka sedan jag skrev sist. Tiden bara rinner iväg och jag hinner inte gå in och skriva. Idag är man musikshandlerska igen. Kul att "kränga" lite instrument. Det går ganska bra för mig faktiskt att sälja. Känns ibland som att det är sådan här försäljning jag ska ägna mig åt. Instrument, kläder eller liknande.Det känns lite sjukt att jag pluggade och fick ut en akademisk examen men jag får inget jobb. Men ingen kunskap är ju för tung att bära sägs det ju.

Men jag mår bra av att ta hand om kunderna. Det är ganska ofta faktiskt som jag/vi får höra att vårt bemötande är väldigt trevligt. Kul också att kunderna heller säger sig komma till oss istället för konkurrenterna. Nåja, den enes bröd den andres död!!!
Nä, så farligt är det inte för konkurrenterna är en av sveriges största musikkedjor, så dom går nog inte under.

Apropå musik ja. I helgen så såg jag och oäkta mannen schlagerspektaklet. Kul för Anna och Tommy tycker jag. När programmet var slut så fick vi lite spring i benen och gick till en närliggande krog. Vi träffade på lite folk och bjöd dom med hem till oss. Där brakade hela cirkusen igång. Sambon spelade piano och stereon åkte på. Det blev Barry White, Deep Purple och massor med annat. Vi höll på till halv tre. Sen blev det dödstyst. Gästerna gick och vi kastade oss i bingen och somnade som stockar.

När jag vaknade på söndagsmorgonen så hade jag världens ångest. Jag tänkte på mina grannar som jag gillar. Vi bor i en bostadsrättsförening och jag sitter som sekreterare i styrelsen.Jag vågade mig knappt ut på dagen och kände mig folkskygg.

På kvällen skulle jag gå ner till ordförande och skriva klart ett protokoll.Frun i huset öppnade med ett leende och frågade om jag var trött idag? Hon hade vaknat när vi kom hem till oss vid ett-tiden och hade varit på väg att ringa strax före halv tre, men vi avslutade partyt strax efter. Okey, vi brukar inte ha fest så ofta, men i lördags gick vettet all världens väg.

Varför skriver jag om det här då? Ja, jag vill väl lätta lite på mitt samvete.
Finns det någon bikt-blogg?